Bra slut!
Kan inte fatta att jag sitter på ett plan hem om mindre än 24 timmar. Sista kvällen blev det ännu ett biobesök. Denna gången med lite fler folk i publiken. Tyvärr inga knappar till stolarna men däremot fanns där små bord med service-knappar. Till exempel om man får för sig att förutom den milk shake man precis beställt även vill prega i sig en brownie bottom pie så kan man bara trycka på knappen så kommer en söt liten servitör smygandes i mörkret för att ta ens beställning. Har vi så avancerade biografer i Sverige också? Ganska coolt är det ju men helt ärligt funkar de vanliga biograferna lika bra faktiskt tycker jag.
Filmen då? Jo det blev en Lasse Hallströmare, The Hundred-Foot Jurney. Vilken film alltså, rekommenderar den otroligt varmt! En sån där man blir alldeles pirrigt lycklig av att titta på (möjligtvis även hungrig om man inte är smockmätt alleredan). En sån som kan få en att både skratta och gråta. Och dessutom slutade den preciis så som jag ville. Otroligt bra!
Min journey har varit på lite längre än a hundred-foot men minst lika smakrik och glädjefylld ändå. Jag har fått uppleva helt fantastiska saker, testat på en massa nya erfarenheter (allt från att äta burkmajs till att besöka skjutbanan) och lärt mig så otroligt mycket nytt. Och allt detta tack vare min alldeles egna amerikanska familj.
Skulle ju kunna babbla på en jäkla massa om hur glad och tacksam jag är meen nu är huvudet superrörigt och ögonlocken vääldigt tunga. Dags för mig att signa ut.
Slut.