TJUGOFEM
Förra veckan var en ganska bra difinition på svajig skulle jag vilja säga. Den började ju ganska bra med strandhäng och sånt som hör till, men när vi kom hem från Puerto Vallarta väntade en matförgiftning som det bara var att välkomna och vänta ut. Lite skolstress på det var en himla fin kombination. Trots skola upp till halsen tog vi ändå oss tid att på lördagskvällen festa till det lite och dansa in söndagen.
Söndagen 10 februari visade sig vara min 25-års dag. Efter att ha vaknat av ett grattis-samtal från min käre bror såg jag ett meddelande från Emilia som skickats drygt en halvtimme tidigare:
"Stanna i sängen tills vi säger till!!!!".
Strax därpå hörde jag hur spisen sattes på i köket (ni vet det där tickandet från en gasspis) och sedan ett högt swishande ljud som helt ärligt skrämde mig.. Men när detta blandades med lite smått nervöst fnitter och födelsedagssång som kom inklivande genom dörren med en stor jäkla raket på ett frukostfat kunde man ju inte annat än bli glad! Kan ju säga att den här gången var det tur att lägenheten inte är utrustad med brandvarnare...
Vilken start på dagen alltså! En stund senare klev grabbarna in genom dörren med ytterligare en överraskning - en mariachikostym!!! Och jag älskar den!!
En massa grattis och hälsningar har trillat in från alla håll och kanter i alla möjliga former och det är jag så så så tacksam för!! Trodde verkligen att det här skulle bli en stressig pluggdag men oj vad det blev så mycket mer. Tack alla fina omkring mig! Nu ska jag sluta skriva och leverera lite bilder istället. Pussohoj!
Definitivt inte sista gången på en sån här bräda kan jag säga.
Lovar han är inte inklippt!
Återhämtade - Klart man måste fira med lite bubbel.
Tyvärr fick vi inte med "raketen" på bild, bara på film och det vet jag tyvärr ointe hur man lägger upp här... Den släcktes ganska snabbt för alla säkerhet och byttes ut mot ljus eller tomtebloss eller vad det nu var. Mycket oklart.
Bud från andra sidan klotet. Fantastiskt!
Arriba!