Holaa, här ligger jag en lördagmorgon innan klockan ens slått 8 och kan inte sova på grund av aaaalldeles för många tankar som snurrar omkring i huvudet. Tänkte att då kan jag lika gärna passa på att dela med mig av mitt lilla äventyr jag hade förra helgen.
Lördagen 23e februari hade jag fått order om att stå redo i hallen 9.30 iklädd min mexico-poncho och sombrero. Enligt orderna var detta min utstyrsel för resten av dagen. Efter nästan en timme i Ubern med ett lagom förvirrat och nervöst gäng (där mot slutet började de bli rätt stressade efter att ha kört mitt ute i ingenstans i tjugo minuter utan någon garanterad adress) kom vi till slut fram. Under de sista 10 minutrarna i bilen hade jag lyckats gissa mig fram till vad det var vi skulle göra och satt som på nålar av exaltering. När vi kom fram blev vi, innan vi ens hunnit stanna bilen, omringade av en massa mexikanare med sina hästar som ville ta med oss ut på tur. Jag överdriver nog inte om jag säger att det var minst 15 stycken och jag trodde nästan de skulle dra in de stackars hästarna I bilen. Ah nä inte en sån där turistfälla tänkte jag och satt kvar i bilen tills de andra bestämt vem vi skulle rida med. Men tio minuter senare glömdes det där bort för då satt vi alla fem på varsin häst, jag överlycklig och de andra smått nervösa men ändå förväntansfulla, redo för äventyr. Efter drygt en timme av fantastiska vyer, frisk skogsluft och till och med ett litet galopprace på en sprallig hästrygg var vi tillbaka i verkligheten. Satan vad jag saknat det! Oj vad förtjust jag blev i min energiska häst, Cochita. Och satan vad imponerad jag är av mina vänner som har nästintill noll tidigare erfarenhet och ändå ville göra detta för mig, (och dessutom verkade ha jättekul) TACK! Denna dagen kommer jag leva på länge.
Guiden fick ta över min hatt efter att den flugit av mig ett par gånger.
